De forskningsresultat vi har uppnått hittills ger oss en hel del kunskap men de är påverkade av att cannabis effekt på människan är minst sagt komplicerad och av att instrumenten för att mäta påverkan är trubbiga. Därför är det nödvändigt att även utgå från den samlade erfarenheten som många behandlare har. De har stor kännedom om hur människor mår, tänker och fungerar både med och utan cannabis i kroppen. Just i det här svaret utgår jag dock i princip bara från vad studier visar eftersom det är så argumentet är formulerat. 

Kroppsliga effekter: De viktigaste kända långsiktiga skadeverkningarna inom andningssystemet är kronisk bronkit och cellförändringar i luftvägarna. 

Bronkit eller luftrörskatarr är en inflammation som sitter långt ner i luftrören och som leder till att stora mängder slem bildas som måste hostas upp. Kronisk bronkit innebär att man har svår hosta, slembildning och sämre luftflöde under lång tid. 

Man har kommit fram till att enbart cannabisrökning inte ökar risken för fullt utvecklad KOL (kroniskt obstruktiv lungsjukdom), en sjukdom som hindrar luftflödet i luftvägarna. Däremot ökar risken för KOL om man både röker tobak och cannabis. 

Cannabisröken innehåller bevisligen cancerframkallande ämnen. Vid undersökningar av stora grupper cannabisrökare har man hittat förstadier till cancer. Många rapporter visar också ett samband mellan tidig debut av cancer i luftvägarna och cannabisrökning. Sammantaget är dessa resultat tillräckliga för att cannabisrökens cancerframkallande egenskaper ska anses vara bevisade. 

Personer med kranskärlssjukdom (sjukdom i de blodkärl som ska försörja hjärtat med näringsämnen och syre) eller högt blodtryck får förvärrade symptom av att röka cannabis. Gamla, hjärtsjuka och personer med högt blodtryck har av den här anledningen goda skäl att avstå från cannabisrökning. 

Cannabisrökning stör hormonbalansen hos både män och kvinnor. Forskning kring effekten på mäns och kvinnors fertilitet har gett motsägelsefulla resultat. Man misstänker emellertid att cannabisrökning resulterar i minskad fertilitet hos båda könen och att den får större betydelse om man redan har andra tendenser till låg fertilitet. 

Trots att det forskats i nästan tre decennier kring hur cannabisrökning påverkar människans immunförsvar har man inte kommit fram till något svar. Det faktum att man forskat så länge kring denna fråga är dock ett tecken på att man har starka skäl att tro att det finns en påverkan. 

Psykiska effekter: Under senare år har ett antal studier visat att hjärnan strävar efter att kunna utföra de tankeoperationer den är skapad att utföra och att den därför automatiskt kompenserar för de områden där cannabis blockerar. Hjärnan ersätter alltså blockerade vägar för kommunikation mellan olika centra med nya. Det leder till att tankeoperationerna inte utförs på bästa möjliga sätt, det blir en ”felprogrammering”. 

När man sedan slutar röka cannabis har man kvar felprogrammeringen och det går trögt när man ska ställa om för att använda de ursprungliga vägarna igen. Neuropsykologiska test har svårt att fånga upp denna nedsatta funktion. Vissa cannabisrökande personer kan visa bra resultat på begåvningstest trots att det till exempel i behandling är möjligt att se funktionsnedsättningar. Det beror framför allt på att dessa personer har en hög begåvning. 

Följande förmågor försämras när man använder cannabis regelbundet i ungdomsåren: 

Förmågan till långsiktig och strategisk planering
Koncentrationsförmågan
Korttidsminnet
Den tankemässig flexibiliteten
Förmågan att lära av erfarenheter
Uppmärksamhetsförmågan
Förmågan att bearbeta information
Förmågan att genomföra komplexa tankeoperationer

När man slutar röka cannabis återgår de kognitiva förmågorna i bästa fall till sin ursprungliga kapacitet. 

Det är i praktiken omöjligt att dra några säkra slutsatser på det här området eftersom forskningsunderlaget för långtidseffekter av cannabis är svårhanterligt. Det finns åtminstone tre skäl till detta. För det första släpper cannabiseffekten inom en kort period efter att man slutat, för det andra är mätinstrumenten inte tillräckligt precisa för att mäta nyanser och för det tredje skapar hjärnan nya vägar i sin strävan mot normalisering. Kunskapen om dessa förutsättningar är framför allt hämtad från en stor mängd behandlingsobservationer och från studier på hjärnans förmåga att utföra tankeprocesser. 

Studier som undersökt hur lång tid det tar för cannabis att gå ur kroppen – den så kallade eliminationsprocessen – visar på en fortsatt påverkan efter att en person slutat röka. Efter 7–21 dagars avhållsamhet har man sett att uppmärksamhets- och koncentrationsförmåga är sämre hos vaneanvändare än hos personer som aldrig rökt cannabis. Förmågan att fatta beslut är troligtvis fortfarande försämrad och man tar fortfarande större risker än normalt. De allra flesta studier visar att man fortfarande handlar mer impulsivt. När det gäller den språkliga förmågan är forskningsfynden något oklara, men vanemässigt bruk tycks ge försämringar i den språkliga förmågan. 

Sociala effekter: Cannabis avskärmande verkan gör det svårare för den som röker regelbundet att relatera till sin sociala omgivning. Till detta kommer en nedsatt förmåga att ha kontakt med sin historia och sin framtid. Den sociala mognaden påverkas eftersom den som röker varken har utvecklat sina egna åsikter och krav eller har förmåga att bry sig särskilt mycket om omgivningens åsikter och krav.

Att cannabis är en växt och därmed en del av naturen är inte synonymt med att det är oskadligt för människan att inta. Rödvit flugsvamp går också att kalla naturpreparat.

Nej, det är sant att man inte dör av att röka cannabis eftersom man inte kan överdosera det. Det beror på att cannabisreceptorerna i hjärnan bara koncentreras i de områden som är ansvariga för mentala funktioner, inte i de livsuppehållande funktionerna. 

Det som man däremot vetat sedan årtusenden tillbaka, möjligtvis ända sedan människan började använda cannabis som drog, är att det är den drog som tar bort själen. Och hur blir ett liv utan själ?

Man behöver alltid ta med två delar av det akuta ruset i beräkningen. Cannabis förstärker upplevelser och välbefinnande under det akuta ruset samtidigt som det minskar förmågan till inre kontroll, kritisk granskning, planering och beslutsfattande. Det tillåter dig att uppleva känslor samtidigt som du inte är verklighetsförankrad. 

Det här argumentet för cannabis utgår bara från det akuta ruset. Det man behöver ta hänsyn till är den kroniska påverkan som cannabis har, till exempel genom att öka risken för nedstämdhet, humörsvängningar, negativa tankar och minskad förmåga att använda sina kreativa sidor jämfört med när man inte har cannabis i kroppen. Man får svårare att reflektera och vara medveten om sig själv och man blir avskärmad både från sin egen inre värld och från den yttre världen. Man kan mycket väl vara vara ute efter just den effekten för att slippa tänka på problemen och det som är outhärdligt, men baksidan av den kroniska påverkan är att man inte kommer att kunna lösa sina problem eller förändra sin situation. 

Om man uppnår en kronisk påverkan blir det till ett nytt normaltillstånd som är förvrängt i förhållande till hur man egentligen mår och fungerar.

Cannabis har en utsöndringsprocess som tar cirka sex veckor om du har uppnått en kronisk påverkan. Det som händer om man röker var sjätte vecka är att man får en nedsatt funktionsförmåga och att ens mående blir påverkat dagarna efter röktillfället. Det skapar kemisk obalans och känslomässig förvirring och man kommer lättare att göra misstag. Ett problem kan bli att man inte kopplar ihop sina misstag eller hur man mår med att man har rökt cannabis utan tror att det beror på något annat.

Att det finns många problem i världen kan vi alla skriva under på, men det utesluter ju inte att det också är ett problem att röka cannabis. De allra flesta som fastnar i ett regelbundet rökande mår redan dåligt och har problem med till exempel depressioner och ångest. Att röka blir ett sätt att hantera situationen på egen hand. 

När jag möter det här argumentet finns det oftast en bakomliggande uppgivenhet när det gäller möjligheten att få annan hjälp med problemen. Det har man ju inte fått hittills, så man har ingen erfarenhet av att hjälpen finns. Att som utomstående ändå försöka skapa en så förtroendefull relation att det är möjligt att samtala tror jag är ett första steg mot att nå fram till personen. 

Jag tror också att vuxna behöver prata med unga om världens problem även om vissa röker cannabis. Vi behöver erkänna att det finns orättvisor och att vissa grupper av människor förtrycks på grund av ras, kön, klass, ålder och sexuell läggning – även i vårt samhälle.

I början tror de allra flesta att de har kontroll över drogen. Genom att ta reda på mycket fakta och kanske jämföra sig med någon man känner till som befinner sig i ett påtagligt beroende kan man leva i illusionen av att ha kontroll. Så länge drogen fyller en viktig funktion och så länge de negativa sidorna inte överväger kan man effektivt sortera bort allt negativt om cannabis. 

Som utanförstående kan man prova att fokusera diskussionen på hur det kommer sig att personen inte vill sluta nu och vad som skulle behövas för att han eller hon skulle vilja sluta. Om man tror sig kunna lyssna på vad personen tycker är bra med att röka på utan komma med pekpinnar, kan man fråga om det och därefter om personen har märkt att det finns några nackdelar.

Ingen som börjar röka tänker att han eller hon kommer att bli beroende. Ändå uppfyller 9 % av dem som testar att röka kriterierna för beroende. Därutöver röker ett antal så pass mycket att det allvarligt påverkar hur de mår och fungerar och därför också deras mognadsprocess. Först när man passerat gränsen för när man är beroende vet man att man är det.

Hur cannabis påverkar människor är mycket individuellt. Därför är det bara hur det har påverkat dig själv som är av intresse. Det är ingen idé att du jämför dig med andra. En risk är att du jämför en förmåga som påverkats lite hos dig själv med en förmåga hos en kompis som tydligt har försämrats: ”Mitt språk har inte alls försämrats men min kompis minne är verkligen dåligt.” Då kan man tro att man är immun mot skadeverkningarna hos cannabis. Att resonera på det viset lindrar kanske din oro för att cannabisrökningen inte är bra för dig, men i stället gör det bara att du låter bli att fokusera på hur du själv påverkas.

Det här kallas majoritetsmissförståndet: att tro att alla andra gör någonting som långt ifrån alla gör. Faktum är att ungefär 90 % av Sveriges befolkning inte har någon erfarenhet av cannabis och av de återstående 10 % har merparten bara testat och sedan inte rökt mer.

Cannabis har naturligtvis samma effekt oavsett vilken laglig status det har. Det man har gjort i Nederländerna och i några andra länder är att man har tillåtet innehav för eget bruk.

Orsaken till att cannabisbruk är kriminellt är att de myndigheter som har ansvar för medborgarnas hälsa på vetenskaplig grund dragit slutsatsen att cannabis är hälsoskadligt. Detta är formulerat i FN:s drogkonvention från1961 och i FN:s psykotropa konvention från1971. I alla de länder som kunnat ta ställning till drogkonventionerna – 186 stycken – är cannabis olagligt. 

Det är förstås helt riktigt att samhället har en fördömande syn på kriminella, men lösningen på det problemet är inte att göra kriminell verksamhet laglig.

Av vissa anses cannabis erbjuda lindring vid depression, smärta eller stress. Det är helt riktigt att cannabis under en kort period lindrar symtomen för en stund, men därefter förvärras upplevelsen. Det innebär att man får hålla upp med att röka en tid och sedan börja om för att den lindrande effekten ska uppnås. Smärtlindringen motsvarar ungefär två magnecyltabletter men det är svårt att dosera rätt. Både om man röker för mycket och för lite försvinner den smärtlindrande effekten. Cannabis kan dock inte ta bort orsaken till symtomen och löser alltså inte problemet i grunden. 

För att ett preparat ska godkännas som läkemedel måste ett antal villkor uppfyllas. Cannabis uppfyller inte dessa villkor. Det har visat sig så gott som omöjligt att skilja de önskade effekterna från de oönskade och dessutom har de önskade effekterna varit för dåliga och biverkningarna för många. 

Ämnen som ingår i cannabis används däremot som läkemedel mot extrem övervikt och mot balanssvårigheter vid den neurologiska sjukdomen MS (multipel skleros). De ämnen som då används fungerar dessutom bara när kroppen är i ett akut allvarligt tillstånd. 

Det som kallas för medicinsk marijuana finns i flera delstater i USA, där en politisk kampanj pågår för att legalisera cannabis. På federal nivå är det dock olagligt. USA:s motsvarighet till Läkemedelsverket har underkänt cannabis som medicin.

Till att börja med kan vissa personer uppleva att de mår och fungerar bättre med hjälp av cannabis, till exempel med koncentrationen, men ganska snart kommer den förbättringen att vändas så att man mår och fungerar sämre än innan man började röka. Vill man må och fungera bättre på lång sikt behöver du hitta andra lösningar. 

När du har rökt så att du befinner dig under kronisk påverkan är det ditt normaltillstånd och då upplevs det akuta ruset som ett energitillskott. I det läget är det lätt att tycka att du fungerar bättre och att inte vara medveten om att du lever med nedsatta funktionsnivåer och ett sämre mående än du annars hade haft.

De flesta personer som missbrukar narkotika i Sverige är cannabisrökare. Det finns inget som visar att man därifrån automatiskt går vidare till andra droger. Däremot har så gott som alla som använder annan narkotika, till exempel amfetamin eller heroin, börjat med cannabis. 

Forskning har också visat att belöningssystemet i hjärnan reagerar mer känsligt för andra droger om man redan har testat cannabis.

Cannabisreceptorerna har fått sitt namn av att cannabis fäster på dem. Dessa receptorer är inblandade i många olika uppgifter, till exempel motorik, uppfattningsförmåga, förmåga till självkännedom, smärtupplevelse, aptit, hormonutsöndring, fortplantning och immunrespons. 

Om man tillför cannabis utifrån blockeras kroppens egna processer, vilket i början sker spritt i hjärnan och under kort tid. Om man befinner sig i ett tillstånd av kronisk påverkan blockeras delar av processerna oavbrutet

Det är riktigt att du bestämmer till en viss gräns, men om du är under 18 år är du omyndig och dina föräldrar har ansvar för att skydda dig mot fara. Om inte det räcker går samhället in för att hindra att missbruket fortsätter med stöd av Lagen om vård av unga, LVU, upp tills man är 20 år och därefter med stöd av Lagen om vård av missbrukare, LVM. 

Även om du bestämmer mycket över dig själv kan du fundera över om du vill bidra till att påverka andra människor genom att röka. Människorna runt omkring dig – dina syskon, föräldrar, vänner eller din partner – påverkas också negativt av cannabisrökningen. Till och med personer som inte finns i din omedelbara närhet påverkas negativt. Här tänker jag framför allt på de människor som befinner sig i produktions- och försäljningskedjan.

För att kunna säga något om hur de här personerna fungerar på ett djupare plan behöver man jämföra hur de fungerar när de röker cannabis med hur de är när de är drogfria. Man behöver ställa frågor som förtydligar hur deras språkliga förmåga, deras slutledningsförmåga, flexibilitet och minne fungerar. Man behöver också ta reda på hur de har det i sina relationer till närstående samt vad de har för förmåga att vara nöjda, glada och njuta av sitt liv i stort, inte i den stunden när de är höga. 

Naturligtvis anpassar sig människor olika till de förutsättningar cannabis ger och vissa har ett till synes välfungerande liv. De kan leva länge i sin cannabisbubbla men för att upprätthålla situationen behöver de en rad kontrollfunktioner i form av till exempel familj, vänner och arbete för att inte dras ner i ett förlamande missbruk. Den inre kontrollen försvinner i det akuta ruset och är sedan försämrad under cannabinoidernas utsöndringsperiod. Denna brist på kontroll blir tydligare ju oftare man röker.

Varje drog har sina specifika skadeeffekter och sin farlighet. Cannabis och alkohol är två helt olika droger vars skadeverkningar är svåra att jämföra. Det faktum att man röker den ena drogen och dricker den andra gör det komplicerat att jämföra dem. 

Båda drogerna påverkar hur man mår och fungerar både på kort och lång sikt. De ger skador som liknar varandra men också helt olika typer av skador. 

Med de mätinstrument vi har för tillfället går det inte att säga att den ena drogen är skadligare än den andra, bara att båda är skadliga och att riskerna ökar ju mer man använder dem. 

Att samhället har mycket mer negativa konsekvenser av alkoholbruket på grund av att många fler människor dricker alkohol än röker cannabis. 

Ofta brukar unga vilja prata om varför ett berusningsmedel är okej men inte ett annat. Min erfarenhet är att vuxna ofta har ett oreflekterat förhållande till alkohol eftersom det är en del av vår kultur. De flesta vuxna dricker alkohol vilket säkert är en av flera anledningar till att man i vårt samhälle inte tycker att det är lika farligt som cannabis. Om en ung människa testat cannabis väcker det oftast mycket starkare reaktioner hos vuxna än om han eller hon testat alkohol. 

Barn brukar inte tycka om när människor blir berusade. I tonåren ska man hitta sitt eget förhållningssätt till alkohol och söker då bland annat svar från vuxna. Den som är vuxen bör därför ha tänkt igenom sitt förhållande till alkohol och berusning innan han eller hon ger sig in i denna viktiga diskussion. Om man som vuxen i det här sammanhanget slår ifrån sig med färdiga åsikter och fördomar och inte ser sitt eget beteende tappar man helt i trovärdighet.